:(
Alltså nu är jag jävligt förbannad!!!
Sluta sprid rykten om hur mamma dog för i hela helvete!!!!!
Ingen vet hur det gick till, inte ens vi. Och vet inte vi så vet väl för i helvete inte ni! Eller hur!?!
Och bara för att döda det värsta ryktet jag nånsin hört i hela mitt jävla liv!!
Mamma tog för fan inte livet av sig! Varför i hela fanken skulle hon göra det? Och varför
får man ens för sig en sån sak som att sprida ett sånt rykte????`??????????????
Och JA jag vet vilka som har spridit de flesta ryktena i Flen! Och till er som känner er berörda, ni kan ju dra åt helvete!
Tänker inte ens titta åt er!
Och folk här i Örebro undrar varför jag inte gillar Flen. Hmmm KAN JU BERO PÅ SÅNT HÄR SKIT!
Far åt helvete säger jag bara. Fattar ni inte att det sårar mig och min bror, och resten av vår släkt med sånt skit?
Fan ta reda på fakta först!! Och som jag skrev tidigare att när vi vet så vet resten inte förr!
Märks det att jag är upprörd eller? BRA!
Sluta sprid rykten om hur mamma dog för i hela helvete!!!!!
Ingen vet hur det gick till, inte ens vi. Och vet inte vi så vet väl för i helvete inte ni! Eller hur!?!
Och bara för att döda det värsta ryktet jag nånsin hört i hela mitt jävla liv!!
Mamma tog för fan inte livet av sig! Varför i hela fanken skulle hon göra det? Och varför
får man ens för sig en sån sak som att sprida ett sånt rykte????`??????????????
Och JA jag vet vilka som har spridit de flesta ryktena i Flen! Och till er som känner er berörda, ni kan ju dra åt helvete!
Tänker inte ens titta åt er!
Och folk här i Örebro undrar varför jag inte gillar Flen. Hmmm KAN JU BERO PÅ SÅNT HÄR SKIT!
Far åt helvete säger jag bara. Fattar ni inte att det sårar mig och min bror, och resten av vår släkt med sånt skit?
Fan ta reda på fakta först!! Och som jag skrev tidigare att när vi vet så vet resten inte förr!
Märks det att jag är upprörd eller? BRA!
Jahaja
Ja då var det "jobbigaste" som alla säger, över.
Begravningen av mamma var i fredags i Flens kyrka...
Och jisses vad folk, trodde det skulle bli mycket. Men fullsatt o lite till, helt otroligt.
Mamma hade varit så rörd att se så många bry sig om henne, och bry sig om oss.
Det var fan helt galet jobbigt, speciellt att lägga en blomma på kistan och säga hej då!
Fattar fortfarande inte att jag inte har nån mamma längre, det är helt overkligt även fast begravningen är över. Blir väl inte absolut förräns hon ligger i graven bredvid pappa o det står bådas namn på stenen.
Prästen var så där, för mycket jesus o gud snack... Gud kan ta sig i arslet! Om det finns en gud varför låter han de goda förgås o de "onda" bestå? Borde inte han fixa en "bra" värld att leva i? Skiter i vilken jävla religion man tillhör, gud finns inte nånstans så är det bara. Far åt helvete!
Tack alla som kom på mammas begravning, ni är underbara...
Jag tror att mamma hade sagt nånting så här om hon sett oss i kyrkan: Gråt inte mina barn, mamma o vänner, för jag är hos den jag älskar och har saknat. Minnena kommer att komma så småningom, tänk på mig o le för allt det roliga vi har gjort tillsammans. Vi ses igen, men lev livet så väl som ni kan.
Eller ja, kanske det är vad jag hade velat att hon sade? Vem vet... Hon kanske kan svara på den frågan när jag träffar henne igen, henne och pappa.
Trodde faktiskt inte att man kan sakna nån så här groteskt mycket.
Det gör så ont i hjärtat, så ont i själen... Är det nån som kan bygga ihop mitt hjärta igen?
Fattar inte hur det ska gå att "leva" normalt igen. Alla små saker som gjorde vardagen är ju borta.
Så enkelt som ett telefonsamtal bara mellan min lägenhet och ica, en plats man kunde kalla hemma frånsett där jag bor, bara vetskapen att mamma fanns och inte var så långt borta. Men nu då? Nu finns det bara ett hemma känns det som, känner mig faktiskt vilsen i flen om jag ska vara helt ärlig. Känns inte alls som min "hemstad" längre, kanske blir lite bättre när mormor flyttar hit upp... Vi får se...
Och en sista sak... Evelina, tack för att du kom på begravningen, du är bäst helt enkelt. Älskar dig så mycket en vän kan göra...
Mamma, du sken som solen. Blänkte som vatten i månljuset.
Du somna in i din säng, och for till pappa. Hoppas ni hitta varandra på den sidan stranden...
Och oroa dig inte över mig och bror, vi tar hand om varandra.
Jag älskar dig, saknar dig med hela mitt hjärta, vill ha dig tillbaka. Men det går väl inte så får nöja mig med att tro på att vi ses igen, och att du och pappa vakar över oss. Och hittar oss när vi väl är på väg till er.
Älskar er så mycket finns inte ens ord som kan beskriva det på ett bra sätt, så ska inte ens försöka...
Vet inte om det finns så mycket mer att skriva just nu...
Tack alla som kom i alla fall. Släkt, vänner, kollegor och elever (hon älskade er alla)!
Begravningen av mamma var i fredags i Flens kyrka...
Och jisses vad folk, trodde det skulle bli mycket. Men fullsatt o lite till, helt otroligt.
Mamma hade varit så rörd att se så många bry sig om henne, och bry sig om oss.
Det var fan helt galet jobbigt, speciellt att lägga en blomma på kistan och säga hej då!
Fattar fortfarande inte att jag inte har nån mamma längre, det är helt overkligt även fast begravningen är över. Blir väl inte absolut förräns hon ligger i graven bredvid pappa o det står bådas namn på stenen.
Prästen var så där, för mycket jesus o gud snack... Gud kan ta sig i arslet! Om det finns en gud varför låter han de goda förgås o de "onda" bestå? Borde inte han fixa en "bra" värld att leva i? Skiter i vilken jävla religion man tillhör, gud finns inte nånstans så är det bara. Far åt helvete!
Tack alla som kom på mammas begravning, ni är underbara...
Jag tror att mamma hade sagt nånting så här om hon sett oss i kyrkan: Gråt inte mina barn, mamma o vänner, för jag är hos den jag älskar och har saknat. Minnena kommer att komma så småningom, tänk på mig o le för allt det roliga vi har gjort tillsammans. Vi ses igen, men lev livet så väl som ni kan.
Eller ja, kanske det är vad jag hade velat att hon sade? Vem vet... Hon kanske kan svara på den frågan när jag träffar henne igen, henne och pappa.
Trodde faktiskt inte att man kan sakna nån så här groteskt mycket.
Det gör så ont i hjärtat, så ont i själen... Är det nån som kan bygga ihop mitt hjärta igen?
Fattar inte hur det ska gå att "leva" normalt igen. Alla små saker som gjorde vardagen är ju borta.
Så enkelt som ett telefonsamtal bara mellan min lägenhet och ica, en plats man kunde kalla hemma frånsett där jag bor, bara vetskapen att mamma fanns och inte var så långt borta. Men nu då? Nu finns det bara ett hemma känns det som, känner mig faktiskt vilsen i flen om jag ska vara helt ärlig. Känns inte alls som min "hemstad" längre, kanske blir lite bättre när mormor flyttar hit upp... Vi får se...
Och en sista sak... Evelina, tack för att du kom på begravningen, du är bäst helt enkelt. Älskar dig så mycket en vän kan göra...
Mamma, du sken som solen. Blänkte som vatten i månljuset.
Du somna in i din säng, och for till pappa. Hoppas ni hitta varandra på den sidan stranden...
Och oroa dig inte över mig och bror, vi tar hand om varandra.
Jag älskar dig, saknar dig med hela mitt hjärta, vill ha dig tillbaka. Men det går väl inte så får nöja mig med att tro på att vi ses igen, och att du och pappa vakar över oss. Och hittar oss när vi väl är på väg till er.
Älskar er så mycket finns inte ens ord som kan beskriva det på ett bra sätt, så ska inte ens försöka...
Vet inte om det finns så mycket mer att skriva just nu...
Tack alla som kom i alla fall. Släkt, vänner, kollegor och elever (hon älskade er alla)!
Påsk o magsjuk
Först o främst vill jag bara tacka min jobbarkompis som tyckte han skulle dela med sig av magsjuka eller matförgiftning eller vad det nu är :P Tack så mycket! :P
Jahopp, snart 3 veckor utan mamma. Jobbigaste i hela mitt liv.
Hur mår jag då efter detta?
Finns 2 versioner antar jag. Fysiskt, bra frånsett magsjuka/matförgiftning.
Psykiskt, helt jävla fruktansvärt...
Tänk er, att ert hjärta dragits ut, slagits sönder, gått i tusen bitar och sen att nån stampat på det. Ungefär så känns varje sekund utan mamma... Saknar henne nåt så jävla mycket så det finns inte.
Nån sa till mig att det finns en mening med allt som händer i livet. Och då undrar jag nu, VAD FAN ÄR MENINGEN MED DETTA?????????
Om Gud finns så kan han fara åt helvete!
Och fredag som kommer vill jag inte ens vara med om...
Tyckte det var jobbigt nog på minnesstunden i skolan, hur fan ska det då inte vara att veta att mamma ligger i kistan inne i kyrkan? Och sen behöva säga hej då för sista gången till mamma!?!
Jag vill bara att mamma ska komma tillbaka till mig, Richard, o mina brorsöner...
Mamma hann ju inte ens uppleva mina eventuella barn :*( Så jävla orättvist... Just nu känns det så overkligt att en dag få förklara för en liten knodd att hon/han varken har farmor eller farfar...
Just nu känner jag mig inte så stor, min högsta önskan just nu är fan en kram av mamma, aldrig längtat efter en kram så mycket i hela mitt liv...
Hann inte ens säga till mamma hur mycket jag älska henne innan hon dog jue... :*(
Älskar dig mamma!!!!
Så mycket så det går inte ens att beskriva!
Jahopp, snart 3 veckor utan mamma. Jobbigaste i hela mitt liv.
Hur mår jag då efter detta?
Finns 2 versioner antar jag. Fysiskt, bra frånsett magsjuka/matförgiftning.
Psykiskt, helt jävla fruktansvärt...
Tänk er, att ert hjärta dragits ut, slagits sönder, gått i tusen bitar och sen att nån stampat på det. Ungefär så känns varje sekund utan mamma... Saknar henne nåt så jävla mycket så det finns inte.
Nån sa till mig att det finns en mening med allt som händer i livet. Och då undrar jag nu, VAD FAN ÄR MENINGEN MED DETTA?????????
Om Gud finns så kan han fara åt helvete!
Och fredag som kommer vill jag inte ens vara med om...
Tyckte det var jobbigt nog på minnesstunden i skolan, hur fan ska det då inte vara att veta att mamma ligger i kistan inne i kyrkan? Och sen behöva säga hej då för sista gången till mamma!?!
Jag vill bara att mamma ska komma tillbaka till mig, Richard, o mina brorsöner...
Mamma hann ju inte ens uppleva mina eventuella barn :*( Så jävla orättvist... Just nu känns det så overkligt att en dag få förklara för en liten knodd att hon/han varken har farmor eller farfar...
Just nu känner jag mig inte så stor, min högsta önskan just nu är fan en kram av mamma, aldrig längtat efter en kram så mycket i hela mitt liv...
Hann inte ens säga till mamma hur mycket jag älska henne innan hon dog jue... :*(
Älskar dig mamma!!!!
Så mycket så det går inte ens att beskriva!
Minnesstund idag!
Idag hade skolan ordnat en minnesstund för mamma i aulan. Med lite musik, bilder, och tal.
Prästen Anders Lagbo var med och prata väldigt fint om mamma. Han fick med det som alla tyckte att hon var när hon var vid liv. Han hade lyssnat på alla, vad de hade att säga, vad de tyckte och hur de kände för mamma.
Hans sammanfattning var: att hon var en varm, snäll och trevlig människa. Hon släppte in barnen hon jobbade med i sitt hjärta och hjälpte de på bästa sätt, hon såg inte någon skillnad på dem. På varken religion, hudfärg eller land. Hon tyckte att alla var lika mycket värda. Det gjorde henne speciell för skolan och för klassen hon jobbade i. Hon visste när barnen behövde stöd, när de skulle tillrättavisas och detta gjorde att barnen älskade sin Chatarina.
Idag lärde jag mig vad min mamma betydde för mig och för hennes jobbarkompisar, elever och vänner.
Mamma för mig var min hemma punkt, den punkten som alltid var fast. Den punkt där jag alltid kände mig hemma, älskad, ompysslad. Mamma var bäst i hela världen, hon lyssnade alltid om jag behövde prata oavsett hur hon själv mådde, hon satte alltid oss i första hand. Min mamma var min ängel på jorden, hon var mitt skyddsnät i livet så att säga. Och jag kommer alltid att älska henne, hon bor i mitt hjärta nu. Nu och för alltid. Och prästen sa något tänkvärt idag att Chatarina bor i våra hjärtan nu, vill ni prata med henne så slut era ögon så finns hon där, hennes röst, hennes doft och hennes hjärta. Och det stämmer nog, men just nu skulle jag bara vilja ha henne här och kramas med henne.
Min mamma för elever, medarbetare och vänner betydde mamma stöd, hopp och tro på livet.
Som mammas jobbarkompis Carola sade idag, hon var som en mamma för henne med, att hon alltid fanns där som stöd, hjälp och skratt. Carola tyckte verkligen om min mamma, och hon sade till mig idag att jag fick dela med mig av henne. Jag svarade att jag jättegärna gjorde det, och brast ut i gråt och fick en jättekram av Carola.
För mammas elever betydde mamma stöd, en fast hand i skolan, ett hopp om ett liv annat än det de kom från. Men även att hon var som en mamma för de också. De kallade henne supermorsa, och jag vet att hon älskade sina elever. De behövde inte säga till mamma när de behövde stöd, utan hon kände det på sig och såg det i deras ögon. De tog det väldigt hårt när mamma gick bort, och kommer sakna henne så in i helvete mycket.
Och jag vet faktiskt inte vad mer jag ska skriva egentligen så jag tänkte avsluta lite med ett par fina ord om min mamma Chatarina Rombing.
Mamma, min ängel.
Vart du än är...
Jag älskar dig mer än livet är värt, hade hoppats på att ha dig här ett bra tag till.
Men pappa ropa på dig, för han saknar dig med.
Hoppas ni hitta varandra där på andra sidan, vart? Ja vem vet i Nangiala kanske...
Hoppas i alla fall att du kan vila ut nu, med pappa vid din sida.
Jag vet att vi ses igen, men inte på ett bra tag. Hoppas att när jag en gång ska vandra den stigen,
att ni möter mig vid porten till vart ni än befinner er. Eller kanske blir man två och ett halvt igen och kan leka med
både mamma och pappa som det borde vart för länge sen...
Hoppas i alla fall att ni möter mig då, att ni har det bra tillsammans.
Jag och Richard saknar dig så mycket, älskar dig och pappa.
Mom, I love you with all my heart, my soul, my spirit.
Right now my heart is crying out in pain, but in a while it will go over in happiness with all the memories you left behind.
Feels like dying a bit, when the heart is in pain. But it will only last a little while, hope it gets better soon.
Love you, miss you and I know we'll see eachother again!
Det var väl det jag ville säga just nu antar jag...
För er som inte vet. Begravningen är den 17/4 i Flens kyrka kl 1300!
Ps: En sak som gör mig riktigt jävla förbannad! Ni som inte vet vad mamma gick bort av, SLUTA FÖR I HELVETE ATT SPRIDA RYKTEN! Ingen vet i nuläget vad som gjorde att mamma somna in, när vi vet så får ni veta! INGA MER RYKTEN!!! Ds!
Prästen Anders Lagbo var med och prata väldigt fint om mamma. Han fick med det som alla tyckte att hon var när hon var vid liv. Han hade lyssnat på alla, vad de hade att säga, vad de tyckte och hur de kände för mamma.
Hans sammanfattning var: att hon var en varm, snäll och trevlig människa. Hon släppte in barnen hon jobbade med i sitt hjärta och hjälpte de på bästa sätt, hon såg inte någon skillnad på dem. På varken religion, hudfärg eller land. Hon tyckte att alla var lika mycket värda. Det gjorde henne speciell för skolan och för klassen hon jobbade i. Hon visste när barnen behövde stöd, när de skulle tillrättavisas och detta gjorde att barnen älskade sin Chatarina.
Idag lärde jag mig vad min mamma betydde för mig och för hennes jobbarkompisar, elever och vänner.
Mamma för mig var min hemma punkt, den punkten som alltid var fast. Den punkt där jag alltid kände mig hemma, älskad, ompysslad. Mamma var bäst i hela världen, hon lyssnade alltid om jag behövde prata oavsett hur hon själv mådde, hon satte alltid oss i första hand. Min mamma var min ängel på jorden, hon var mitt skyddsnät i livet så att säga. Och jag kommer alltid att älska henne, hon bor i mitt hjärta nu. Nu och för alltid. Och prästen sa något tänkvärt idag att Chatarina bor i våra hjärtan nu, vill ni prata med henne så slut era ögon så finns hon där, hennes röst, hennes doft och hennes hjärta. Och det stämmer nog, men just nu skulle jag bara vilja ha henne här och kramas med henne.
Min mamma för elever, medarbetare och vänner betydde mamma stöd, hopp och tro på livet.
Som mammas jobbarkompis Carola sade idag, hon var som en mamma för henne med, att hon alltid fanns där som stöd, hjälp och skratt. Carola tyckte verkligen om min mamma, och hon sade till mig idag att jag fick dela med mig av henne. Jag svarade att jag jättegärna gjorde det, och brast ut i gråt och fick en jättekram av Carola.
För mammas elever betydde mamma stöd, en fast hand i skolan, ett hopp om ett liv annat än det de kom från. Men även att hon var som en mamma för de också. De kallade henne supermorsa, och jag vet att hon älskade sina elever. De behövde inte säga till mamma när de behövde stöd, utan hon kände det på sig och såg det i deras ögon. De tog det väldigt hårt när mamma gick bort, och kommer sakna henne så in i helvete mycket.
Och jag vet faktiskt inte vad mer jag ska skriva egentligen så jag tänkte avsluta lite med ett par fina ord om min mamma Chatarina Rombing.
Mamma, min ängel.
Vart du än är...
Jag älskar dig mer än livet är värt, hade hoppats på att ha dig här ett bra tag till.
Men pappa ropa på dig, för han saknar dig med.
Hoppas ni hitta varandra där på andra sidan, vart? Ja vem vet i Nangiala kanske...
Hoppas i alla fall att du kan vila ut nu, med pappa vid din sida.
Jag vet att vi ses igen, men inte på ett bra tag. Hoppas att när jag en gång ska vandra den stigen,
att ni möter mig vid porten till vart ni än befinner er. Eller kanske blir man två och ett halvt igen och kan leka med
både mamma och pappa som det borde vart för länge sen...
Hoppas i alla fall att ni möter mig då, att ni har det bra tillsammans.
Jag och Richard saknar dig så mycket, älskar dig och pappa.
Mom, I love you with all my heart, my soul, my spirit.
Right now my heart is crying out in pain, but in a while it will go over in happiness with all the memories you left behind.
Feels like dying a bit, when the heart is in pain. But it will only last a little while, hope it gets better soon.
Love you, miss you and I know we'll see eachother again!
Det var väl det jag ville säga just nu antar jag...
För er som inte vet. Begravningen är den 17/4 i Flens kyrka kl 1300!
Ps: En sak som gör mig riktigt jävla förbannad! Ni som inte vet vad mamma gick bort av, SLUTA FÖR I HELVETE ATT SPRIDA RYKTEN! Ingen vet i nuläget vad som gjorde att mamma somna in, när vi vet så får ni veta! INGA MER RYKTEN!!! Ds!
