Påsk o magsjuk
Jahopp, snart 3 veckor utan mamma. Jobbigaste i hela mitt liv.
Hur mår jag då efter detta?
Finns 2 versioner antar jag. Fysiskt, bra frånsett magsjuka/matförgiftning.
Psykiskt, helt jävla fruktansvärt...
Tänk er, att ert hjärta dragits ut, slagits sönder, gått i tusen bitar och sen att nån stampat på det. Ungefär så känns varje sekund utan mamma... Saknar henne nåt så jävla mycket så det finns inte.
Nån sa till mig att det finns en mening med allt som händer i livet. Och då undrar jag nu, VAD FAN ÄR MENINGEN MED DETTA?????????
Om Gud finns så kan han fara åt helvete!
Och fredag som kommer vill jag inte ens vara med om...
Tyckte det var jobbigt nog på minnesstunden i skolan, hur fan ska det då inte vara att veta att mamma ligger i kistan inne i kyrkan? Och sen behöva säga hej då för sista gången till mamma!?!
Jag vill bara att mamma ska komma tillbaka till mig, Richard, o mina brorsöner...
Mamma hann ju inte ens uppleva mina eventuella barn :*( Så jävla orättvist... Just nu känns det så overkligt att en dag få förklara för en liten knodd att hon/han varken har farmor eller farfar...
Just nu känner jag mig inte så stor, min högsta önskan just nu är fan en kram av mamma, aldrig längtat efter en kram så mycket i hela mitt liv...
Hann inte ens säga till mamma hur mycket jag älska henne innan hon dog jue... :*(
Älskar dig mamma!!!!
Så mycket så det går inte ens att beskriva!
jag kan inte säga att jag förstår hur du känner för det gör jag inte, men jag tror att jag vet att din mamma VET hur mycket du älskade henne!
Ta hand om dig.... det är ok att må skit! glöm inte det! kramar gabriella
Ja du Stefan jag håller med dig det finns fan ingen gud inte nu i alla fall. Du får vara arg det är jag med men jag vill inte byta med dig nu. Man får vara arg och ledsen. Fredagen kommer att bli skit jobbigt det blir vi fler som tycker och jag vet att Katta vet att du älskar henne/er men jag förstår att det skulle ha varit skönt att säga det till henne.Livet är bra orättvist. Jag tänker jätte mycket på dig/er och att inte heller får träffa henne mer. Många KRAMAR från Birgitta
Jag gråter när jag ser det fina du har skrivit om henne,jag saknar henne något fruktansvärt och jag tänker och sörjer med er i varje sekund.Jag vet hur det känns och man kan inte förstå att det överhuvudtaget får och kan hända.
Vi är många som ställer upp och finns här för er,och glöm aldrig bort att ni aldrig är ensammna.
Emelie
Jag har arbetat med din mor de senaste två åren, och hon har varit min mentor under den tiden. Hon var en fullkomligt fantastisk människa, så varm och så kärleksfull. Med Chatarina kände man sig trygg och uppskattad. Hon var underbar din mor, och det blir med sorg och tårar jag går på begravningen på fredag. Du och din famlj har stöd från oss alla. MVH Hannah
Jag kan inte heller säga att jag förstår hur du känner, precis som Gabriella skriver. Men förstår att det måste kännas helt jävla orättvist och förjävligt, att det inte finns ord för hur det känns. Livet är fan i mig orättvis. Människor man älskar rycks ifrån oss innan man hinner blinka. Människor som inte gjort en fluga förnär, varför ska dem bort? Hela världen är så orättvis, det finns ingen logik i det hela nånstans.
Usch va tråkigt Stefan.. Vi känner ju inte varandra så speciellt bra, men efter att ha läst allt du skrivit om detta så är jag 100% övertygad om att din mamma visste exakt vad du kände för henne för sån här kärlek går det inte att fejka!
Så tidigt i livet, det är inte rättvist det har du alldeles rätt i. Det hjälper inte att folk skriver att det ordnar sig med tiden hit och dit för just NU så spelar det ingen roll.. Ta dig rätten att sörja precis hur du vill. precis så länge som DU vill. Den enda som har rätten att säga att det är dags att gå vidare är DU. glöm inte det.
Jag antar att begravningen är över nu och jag hoppas att det gick som du ville att det skulle gå.
Jag tänker på dig ikväll och din kvarvarande familj.
Må väl (så gott det går)
// Mikey (X-jobbarkompis & Cinderella-party-pal)
Hej Stefan!
Vilken fin sida du har gjort och vilka fina ord du har använt när du skriver om din älskade mamma, vår älskade Chatarina. Fick höra talas om denna sida idag efter begravningen. Jag är glad och stolt över att vara nämnd och ihågkommen...din mamma kommer alltid att ha en speciell plats i mitt hjärta, sju månader räckte för att knyta dessa starka band! Jag tänker på er och håller med om att livet är orättvist. Jag finns här om du någon gång vill prata...kanske bara lätta ditt hjärta! ta hand om dig! Kram Carola
