Min Mamma!
Hej!
Nu är det 5 dagar sen det hände.
Det som inte kunde hända, det som inte fanns på världskartan att det skulle ens kunna hända!
Den 24 mars i år 2009, så gick min bästaste mamma bort. Hon somna in lugnt i sin säng, bara så där.
Ok, för er som inte vet kanske. Den 25 mars, vaknar jag av att telefonen ringer... Det är mammas chef på skolan.
Hon frågar om jag vet vart mamma är, hon har inte kommit till jobbet eller hört av sig.
Jag blir livrädd och börjar ringa runt till min familj, min kusin o hennes mamma går till mammas lägenhet o går in.
Där hittar de mamma, liggandes i sin säng och har bara somnat in. Insidan av mitt hjärta dras i tusen bitar, tror inte det är sant. Innan jag kom hem till Flen, så hann jag både gråta ögonen ur mig och bli skitförbannad, för jag visste ju inte hur det hade hänt. Om det hade hänt henne nåt riktigt illa, om nån hade gjort henne illa eller om hon gjort sig själv illa. Men som sagt hon hade bara somnat.
Jag trodde jag skulle dö själv när jag kom till Flen. Aldrig kramat min bror så hårt i hela mitt liv!
Finns inget bra sätt att förklara detta på. Alltså det är så jävla sjukt alltihop så det finns ju inte. Varför ska en så omtyckt o älskad människa som min mamma Chatarina behöva möta sitt öde nu?!?! Hon hade så mycket framför sig... 50 års kalas, utlandsresa... En massa saker.
Helt jävla ORÄTTVIST!!!!
Mamma, om du kan läsa detta där du är nu, jag o Richard älskar dig o saknar dig så mycket...
Du var mitt mod, min styrka, mitt liv o min fästpunkt. Du fanns alltid när jag behövde dig, om jag bara behövde nån att prata med, kramas med och sova hos. Vad ska jag göra utan dig?
Vill ha tillbaka dig så mycket! Ont i hela hjärtat, är så förvirrad just nu...
Och just nu hoppas jag bara att du o pappa har hittat varandra igen. Vet att du sakna honom väldigt mycket...
Och pappa... bäst du tar hand om mamma nu tills vi återses på andra sidan, längtar efter er båda två så oändligt mycket...
Tänkte att denna låt skulle passa detta inlägget!
Älskar er Mamma o Pappa!
Vad fint skrivet!
Vet inte riktigt vad ja ska skriva, men du vet ju vad ja känner..
O du vet att du ALLTID kan komma hit o prata, kramas o sova, även fast det inte är samma sak som med "mamma"
Många kramar från mig!
fint skrivet stefan!
Hej Stefan !
Jag blev uppriktigt väldigt rörd, tagen av allt detta fina som du skriver i din blogg om vad som hänt ! Livet är aldrig rättvist Stefan,men man brukar säga att tiden läker alla sår det är naturligtvis inte alldeles sant,men man kan vara ganska säker på att sorgen efter en människa man tyckt väldigt mycket om övergår i minnen !
Livet går vidare !
Livet MÅSTE gå vidare brukar man säga och det är sant !
Jag tänker på dig Stefan du är en god människa och du kommer att klara detta !
hälsnigar från Andreas Andersson , Arbetskamrat, Medmännika,
Hej Stefan!
Jag började gråta när jag läste allt du skriver. Men du vet ju att jag är en känslomänniska som har lätt för både gråt och skratt....
Du kommer med tiden att kunna skratta åt minnen och kunna gå vidare men det viktigaste är att du sörjer ordentligt och inte håller sorgen inom dig!
Vi finns här för dig både jag och dina arbetskamrater. Det vet du!! Du får höra av dig när som helst när du behöver.
Många kramar från din vän Camilla. (Saknar dig)
Fint skrivet Stefan... Gråten stockar sig i halsen.
Tänker mycket på er - dig o din bror. Lider med er.
Du vet att du alltid kan komma o prata, kramas o sova här oxå. Du är ALLTID välkommen!
Hör av dig om/när du känner för det...
Kramar från Micke, Petra och Hilda
buff o slick från Viggo
Gud vad fint skrivit. Jag hoppas också och vet att mamma är hos eran pappa nu. Du/ni får gärna komma över till mig när ni vill eller bara ringa.
Jag är så ledsen och fattar det inte men vad ska då ni vara.
Många Kramar från Birgitta
hade din mamma sett detta du skrev skulle hon inte bli något annat än stolt, hon är stolt över dig o din bror o hon älskar er o det vet du o din bror om.
Detta kommer vara jobbigt men du är inte ensam du har din bror dina vänner o din mammas vänner som stöttar dig.
Jag kan inget mer än att säga att jag verkligen är ledsen o jag önskar att detta inte var sant, att de bara var en mardröm, glömmer inte resan vi gjorde tillsammans till gbg,..... skulle kunna krama dig o stötta dig, o finnas här om du behöver prata med någon. bara att ringa 0733298109 eller maila: [email protected]...
jag finns här....
STOR kram
Svårt att förstå den smärta du känner men jag kan kan försöka. Din mor var som du nämner en mycket omtyckt människa. det är även du och din bror.
ni finns i mina tankar, lider med er. huggs / Cus
Tänker på er jätte mycket.
Kram Kram Kerstin
Fint skrivet Stefan. Ägnar dig och din familj en tanke. Synd det som hände. Känner inte er riktigt, men måste säga att det var verkligen tråkigt. Det du skrev berörde verkligen, även om man inte upplevt samma sak själv. Men som jag vet måste man få sörja så länge man själv behöver. Och kom ihåg: Din mamma kommer alltid att finnas hos dig!
Nej vilken chok jag fick när jag läste att hon lämnat denna jord.... Flen kommer inte bli detsamma utan henne... Tänker på er.. =o( Beklagar verkligen
Hej Stefan! Anders här jag är prästen som höll minnesstunden i skolan. Ledsen att det inte var jag som träffat er som höll i begravningen. Jag var inbokad och hjälpte en annan familj med samma sak vid samma tid.Jag tycker det är bra att du pyser ut alla tankar och funderingar. Många skulle behöva läsa det du skrivit. Vi människor fungerar som ångpannor. Stänger man inne allt tryck så ryker sprintarna som håller i hop oss och skadan/trasigheten är svår att reparera. När vi,som du,har förmågan att att släppa på trycket då håller vi, tro mig. Jag har själv varit i samma situation som dig så jag vet. Kanske är det just erfarenheten av att ha levat ett liv som innehållit det mesta som skiljer oss präster åt.Den präst som inte vet håller sig till trons olika ord och formuleringar, kanske är det allt han har att ta till. Den präst som har egna erfarenheter väljer att referera till det han själv upplevt och jag har varit med om det mesta tror jag. Ni fick mitt telefonnummer när vi sågs och känner du eller någon annan i familjen att ni behöver kräkas ur er åt något håll så ring mig det är därför jag finns som präst. I dag har jag hjälpt tre familjer med begravningar. Man känner sig som ett urskitet äppelmos efter en sådan arbetsdag. I en familj var det sonen som plötsligt och oväntat gått bort. Han var bara tjugosex år gammal och hade två små barn. Livet är hårt ibland men vi överlever och vi lär oss en massa som vi kan använda till hjälp för andra när det drabbar dem. Du har säkert hjälpt flera medmänniskor redan nu bara genom att skriva av dig av dina upplevelser. Det är tufft gjort. Jag tänker på er. Varma hälsningar prästen Anders Lagbo, kyrkoherde/chef i Flens kyrkliga samfällighet.
Hej Stefan. Prästen Anders här, det var jag som höll i minnes stunden i skolan. Jag är ledsen att det inte blev jag som träffat er som fick hjälpa er med begravningen. Jag var i en annan kyrka och hjälpte en annan familj med samma sak vid samma tid. Jag läste att du tyckte den präst ni hade var lite av ett "UFO". Jag har själv varit i den situation du och ni är. Kanske är det den egna erfarenheten som skiljer oss präster åt. Har man varit med om saker i livet , jag har varit med om det mesta, så kan man också referera till andra människors upplevelser. Har man däremot, som präst, inte varit med om vad livet är, så väljer en del att hålla sig i alltför hög grad till manus. Det är tufft och jobbigt att släppa sorgen och paniken nära inpå sig själv och en del av oss " proffs" fäller ut skydds skölden. Själv ser jag det som en tillgång att våga stå mitt i andra människors sorg, det är bara där vi som präster kan hjälpa till. I dag har jag hjälpt tre familjer med att begrava deras anhöriga. Efter en sådan arbetsdag känner man sig som ett urskitet äppelmos, lindrigt sagt. I en av familjerna var det en tjugosexårig tvåbarns pappa som gått bort. Livet är tufft i bland. Jag tycker det är bra att du skriver av dig. Vi människor fungerar som ångpannor. Om vi låter trycket stiga utan att ge uttryck för det då ryker sprintarna förr eller senare. Då blir skadan stor och väldigt svår att reparera. Om vi däremot ger uttryck för vad vi upplever och som du gör, skriver, och med det släpper lite av trycket, då håller vi ihop, tro mig. Det är en dyrköpt erfarenhet att gå igenom det du och ni övriga i familjen gör just nu. Det ger oss erfarenheter som vi ska använda när vi möter andra som är i samma situation. Redan nu vet jag att du hjälpt andra genom det du skriver. Tufft gjort. Ni fick mitt telefonnummer ring om du behöver kräkas ur dig. Jag finns för att kräkas på. Jag tänker på er. Varma hälsningar Anders Lagbo präst och kyrkoherde/chef i Flens kyrkliga samfällighet
Hej Stefan, och hej till er övriga i familjen.Prästen Anders Lagbo här. Det var jag som höll minnesstunden i skolan. Jag har försökt skriva i kommentar rutan till dig Stefan men det inte. Gör ett sista försök och öppnar för möjligheten att höra av dig om du vill. Ni fick mitt telefonnummer när vi sågs på skolan. Jag tänker på er. Varma hälsningar Anders.
