Nej, orkar inte mer...
Jahopp...
I förra bloggen så skrev jag ju att Amy fick missfall och så och att hon skulle berätta det i juni när hon kom hit...
Men idag så ringde hennes lillasyster mig och de hade fått obduktionsrapporten från polisen. Den var inte riktigt vad de hade väntat sig...
För doktorn som hade undersökt Amy och sagt att hon hade fått missfall, var antingen inkompetent, blind eller hög...
För obducenten hittade en bebis i Amys mage. Och enligt utvecklingen så var hon i början av 8:de månaden...
Och det var ca 8 månader sen hon var här...
Nu ska jag skicka blod till USA för att verkligen se om jag skulle varit pappa till den lilla flicka som låg i Amys mage... Men med 98 % säkerhet så skulle jag blivit pappa i slutet av juni början av juli!
Alltså hjälp, jag vet inte vart jag ska ta vägen snart. Nu får det fan inte hända nåt mer, nu har jag nått min gräns.
Va trött jag är på allt som händer just nu, fattar inte att allt händer....
Men jag pratade med Amys mamma nu ikväll och de sade att jag får bestämma vilket namn hon ska ha. Och jag vet vad Amy ville ha för namn på en dotter så hon kommer heta eller skulle hetat Maria. Maria Rombing Smith blir hela hennes namn.
Jag... ja vad ska jag skriva... Hade ju hoppats på att det första barn som man bestämmer ett namn åt ska få leva ett gäng år i alla fall, och inte sluta innan de ens börjat :(
Jag vet verkligen inte om jag klarar detta... Om inte får man väl söka hjälp nånstans, men kan ju säga att en sak till och jag behöver läggas in nånstans.
How come you never told me? How come you left so soon?
How come you never told me how you really felt?
I wish to hold you once more, I wish that I could kiss your lips one last time...
I don't know if I can go on without you, how can I live like this and know I won't see you again? I've never felt so lonely...
I love you with all my heart Amy, and I would have loved our daughter as much I love you.
Our daughter... Never thought I would get to say that...
I hope we see eachother again, somewhere some place better than this...
I love you so much...
And mom and dad, please take care of Amy, Maria and Sofie for me. Until we meet again...
Love you all very much... And I miss you, can't even describe how much...
Lilla gubben då,jag lider så med dig..ycker så synd om dig att du aldrig fick träffa din lilla flicka..
Stefan ingen förtjänar att vara med om det du gått igenom senaste tiden. Jag hoppas och önskar dig i fortsätningen all lycka du kan få. Hämst att hör att någon man faktiskt bryr sig om ska bli utsatt för så mycket. Du är en jävligt stark person och jag ser upp till dig och din styrka. Jag lider med dig. Kämpa, jag tvivlar inte på att du klarar det.
Vi är många som bryr sig, hope to see you back in flen soon. / huggs marcus
Nej men shit Stefan, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Det är väldigt tråkigt och så himla tragiskt. Inga goda människor förtjänar att råka ut för sånt här. Jag hoppas att inget mer händer och att det kommer gå bra för dig. Men ta tid på dig och rusa inte iväg för snabbt. Du måste läka först och med tiden hoppas jag att du finner lyckan igen.
åh, förstår inte varför allt det här ska hända dig.
du är inte värd det. Du är värd något så mycket bättre! Vi finns här <3
Grymt ledsen Stefan. Instämmer om att du av alla människor förtjänar inte sån här jävla skit. Du vet att du alltid kan höra av dig om du behöver någon och snacka med eller vad som helst.
Vad synd jag tycker om dej, allt skit på en gång.Det gör ont i mitt hjärta när jag hör hur bra du kunnat haft det, och hur tokigt allt blev, du vet var vi finns. Många kramar (mostra)
